Christer Lindholm: De som glömts bort de senaste 30 åren
Christer Lindholm har fått en chockerande inblick i vad det verkligen innebär att vara fattig i dagens Finland.
Christer Lindholm har fått en chockerande inblick i vad det verkligen innebär att vara fattig i dagens Finland.
Statistiken säger att det finns 1,6 miljoner mammor i Finland. Men det är betydligt fler som kunde firas på mors dag.
Historien upprepar sig. Som nu: Ett starkt Europa gör Ryssland svagt och Ryssland reagerar.
Inte heller Greta Thunberg förstår att hon inte förändrar något med att låta sig bli gripen och bortburen hela tiden, tvärtom.
Det sägs att hoppet är det sista som överger en. Men är hoppet ute för ett trafiksäkert Vasa?
Tonåren kommer alltid att vara en tid av turbulens, dåligt omdöme, stora spretiga känslor och delar av hjärnan som utvecklas i otakt.
Det är fullt möjligt att ta lite av undanlagda sparpengar och ge sig ut på en spontan shoppingrunda. Men det är roligare att vänta med flärden, skriver Fanny Willman.
Skuldbördan kan inte fortsätta att växa i nuvarande takt. Regeringens förslag till rambudget tar sikte på att bryta skuldspiralen, skriver Peter Östman.
Kanske lösningen på nativitetsproblemet är att folk slutar lita på att staten sköter om dem när de blir gamla.
Blått mot rött, kapitalism mot socialism, rättvisa mot orättvisa. Skatterna får fortfarande fram klassiska politiska skillnader.
Vad som gäller lösa katter i städer är en riktig gråzon. Jag är i alla fall trött på att min stackars hund får diarré och att det blir dyrt.
I det postpandemiska arbetslivet kanske det behövs ett nytt ideal: den balanserade medarbetaren.
Glädjande är ändå att regeringens åtgärder fördelar sig i stort sett jämnt mellan skattehöjningar och nedskärningar, skriver Christer Lindholm.
Det är ingen dans på rosor att studera på heltid samtidigt som man försöker rafsa ihop tillräckligt med inhopparskiften för att ha råd med nästa månads hyra.
Att flytta utomlands och bo där en tid är att utmana sig själv, bli självständig, överleva och lyckas.
Ett mera ödmjukt sätt att se på vår tillgång till njutning och bekvämlighet skulle gynna både våra hjärnor och vår natur.
Ibland orkar jag inte med lidande barn. Ibland säger både kropp och huvud nej till krig, grymhet och ondska. Är det tillåtet?
Effekterna av det som hände den där kvällen för 50 år sedan har lämnat få oberörda. Och det fortsätter, låtarna vägrar bli gamla.